Dessa vida fält som likt ormar

ringlar förbi

I sinnets störda uppluckrade

virvlar

Gula bruna röda i en enda vidrig

sörja

Vansinnet stegras i etapper och

vinner sin seger

inget sägs

inget görs

för inget störs

Suckar kommer i stötande vinande

pustar

Sömnlöst studsar de runt som galna

tennisbollar

Inget lugn i sinnet sker

Ingen mera någonsin ler

Frågor om svar blåser väsande kring

huvudet

Kommer det någonsin ro i störda desorienterade sinnen

Dessa vidriga malätna världar av

omättliga monster

Hånfullt flinar de dem i ansiktet tills

de kreverar

Kvar är endast deras trasiga sinnen

Deras sönderrivna själar

Trampade till stoft i vidrighetens

äckliga värld

Tills de inget är